I Anna Linderstams fotografier försätts betraktaren ofta i voyeurens roll. ”Hon drivs av viljan att bättre se, stanna tiden, spela upp igen, spara, förstå, visa upp och bevisa. Kameratekniken används för att ingående studera mänskliga uttryck och detaljer som ögat inte kan uppfatta eller minnet hålla fast vid. Skeenden så komplexa och svårgreppbara att vi vill se dem om och om igen”. (Karolina Pahlén)
I Lisa Grips arbete är fotograferingssituationen central, där hon pendlar mellan rollerna som regissör, observatör och åskådare. Metoden blir ett sätt att tala om olika typer av tysta överenskommelser som förekommer i mellanmänskliga relationer och att dessa ofta innebär en dialektik där maktutbyte och kontroll ingår. En oändlig källa till inspiration är intima relationer var vi ständigt måste reglera närhet och avstånd.

Tillsammans gör de nu en utställning där konstnärskapen möts kring dynamiken mellan attraktion och repulsion, kapaciteten vi har av att vara ömsinta och brutala på samma gång.