Mathias Kristersson arbetar med skulptur, performance, video, text och ljud i spänningsfältet mellan hårt formulerad konceptualism och känsligt existentiellt berättande. Hans nya utställning förhåller sig till två starkt laddade poler: språklig kommunikation och kroppslig. I verket Splitting ställs rester av dokumenterad kroppsaktivitet upp att härma minialistisk skulptur utan att vara det: den process som lett fram till en grupp enkla föremål, två figurers tysta arbete, visas också upp, en lika praktisk som meningslös performanceritual som andas både absurdism och förtröstan. Andra objekt skildrar inte kroppslig aktivitet, utan mer direkt mänskliga kroppar, präglade av puls, liv, närhet, åtskillnad, saboterad samstämmighet. Och så språket: Är det språkets möjligheter till kommunikation som gör oss till mänskliga jag, eller är det språkets begränsningar som markerar våra konturer? Hur är det med språk lagrat i våra psyken som privata berättelser, minnen? Utgör dessa tillsammans en odiskutabel stensockel som bär upp den personlighet vi erbjuder omvärlden, eller är de opålitliga, liknar de dimma, är de föränderliga? Och leder språket till gemenskap? De faktiska inslag av ord som finns i Kristerssons verk svider av håglöst tvivel, förlust, ensamhet och saknad, men skapar ändå en plats för publikens gemensamma aktivitet och erbjuder ett erfarenhetsmaterial som möjliggör möten. I brist på alternativ sken solen på ingenting nytt hette ett performanceverk Mathias Kristersson visade på Lilith Performance Studio hösten 2009. I hans nya utställning förvandlas en del av det materialet till en skulpturalt utmanande installation: resterna av det scenografiskt storslagna och arkitektoniskt slutna har partiellt monterats upp som en kuliss, där kvävande rumslighet och styckat språk berikats med försiktigt motbjudande organisk smuts. Här möts det kroppsliga och det språkliga i ett havererat sorgemonument, ett pågående, dödsliknande efteråt. Leif Holmstrand Ljudverket In Out (excerpt) av Mathias Kristersson släpps av bolaget Treffpunkt i samband med vernissage. Cd:n kommer att finnas till försäljning i galleriet under utställningsperioden.

Marching through dark rooms, a movement enters the stage "This is what we saw. Now the dealer wants it raw." – FINE ART UNION, LA-Sept. 30 – 2008 "FINE ART UNION CLUB" is FINE ART UNION´s first solo show combining projects from 2006-2010. All projects are based in performance and action – through videos, sound productions, living and dead sculptures, photography, installations and a live show at the opening. FINE ART UNION investigate regimes of power, queer identities, future primitive theories and shock jock behavior – using satire, caricature and sadomasochistic play. The video "Our Pleasure is Financed" is a performance, shot in a private room at Rush Hour Strip Club in Berlin, 2006. "Monument; Resurrection" reveals future primitive’s ritualistic gaming. Stones and mountains are transformed into capitalistic and paranoid associations in a desert in USA. In another passage red light displays are counting up and down in a high pitched speed, and an industrial sub bass is heard from the backstage where a woman is dancing. The main space is constructed to become a black box club scenario surrounded by guarding snakes. FINE ART UNION operates in the two departments FUTURE PRIMITIVES and FINE ART UNION INVESTMENT. Both divisions are presented in the club. FINE ART UNION was established in 2006 as an interdisciplinary and performative collaboration directed and produced by; Annette Stav Johanssen (NO) and Synnøve G. Wetten (NO) FINE ART UNION operates in public spaces, white cubes, black boxes, publications and on club stages as well as the World Wide Web. FINE ART UNION has exhibited at Hannover Kunstverein/ Crosskick Platform, Black Box Teater, Vestfossen Kunstlaboratorium, Rekord, Wight Biennial 2008 and Wildness/ Silverplatter in LA. FINE ART UNION aims to be a constant bug inside totalitarian logic. FINE ART UNION aims to trigger new considerations of action. LIVE CLUB at the opening 4.pm-8. pm- FEBRUARY 6 starring CRACKWHORE MODELS (Kjetil Breivik & Kenneth Cockwhore), Bendik Aagaard Lynghaug, Annette Stav Johanssen & Synnøve G. Wetten Manifesto script by The Cotton Wool Militia/ Rune Schleimann Photo documentation of performance by João Leonardo - www.fineartunion.org http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article627057/Redaktionen-tipsar-infor-helgen.html http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/konst_o_form/article627096/Skulpturer-far-liv-for-kapitalismen.html http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article630814/Krankningens-historia.html

---------------------- english version further down ------------------------ Mari Kretz visar ljudinstallationer och teckningar på Galleri 21, Mari Kretz arbetar med akustisk och visuell konst så som teckning, video- och ljudinstallationer samt platsspecifika verk i gränslandet mellan ljudkonst och visuell konst. I sitt arbete inspireras hon bland annat av forskning och vetenskapliga arbeten som omformas till akustiska och visuella undersökningar. Hennes teckningar är en drömlik bildvärld där djur, möblemang och skuggor får gestalt. En säregen poesi och avskalad enkelhet knyter samman konstverk till konstverk. Under utställning på Galleri 21 visas tre ljudinstallationer samt en serie teckningar. Ta Kymatika I verket ”Ta Kymatika” synliggörs ohörbara ljud och signaler från skadade organ i människokroppen. Tre bord med vattenfyllda kar förmedlar dessa ljud, som har förstärkts, men uppfattas som lågmälda, när de spelas upp i vattnet. Ljud av olika våglängder bildar ljudvågor på vattenytan som reflekteras och skapar varierande mönster. Mönstren växer fram från små ansamlingar av vågformationer för att sedan expandera i storlek. Till slut upptar vågformerna hela vattenytan och drar sig sedan tillbaka. Trauman från övergrepp, krig, tortyr etc lagras i kroppen och ger inre skador vi inte uppfattar i mötet med andra människor. Borden samlar, filtrerar och överför det som inte kan uttryckas med ord. 7000 lashes ”7000 lashes” är hennes mest tydligt politiska verk men med samma unika, gåtfulla ton som de övriga verken. Verket är baserat på en verklig händelse i Saudi Arabien. En piskmaskin, som drivs av tryckluft, är monterad på väggen. Maskinen kommer att dela ut exakt 7000 piskslag under utställningsperioden. Den 2 oktober 2007 dömdes två homosexuella män till sjutusen piskrapp var för att de hade inlett en relation. De blev piskade offentligt i flera omgångar, däremellan fick männen återhämta sig i fängelset så att de kunde ta emot en ny omgång av piskslag. Hur det har gått för de båda männen, om de dog eller överlevde straffet är okänt. Straffet är det strängaste spöstraff som har kommit till känna enligt Human Rights Watch. Debris I ljudinstallationen "Debris" har radiovågor från atmosfären samt från en pulsar, en döende stjärna gjorts hörbara. Verket består av högtalare som hänger från taket i en cirkel och som skapar ett akustiskt rum. Ståendes i rummet, får man successivt hela effekten av ljudet från rymden som är tyst och meditativt. Debris är ett delprojekt i "Debris & other pieces" som är samlingsnamnet för Mari Kretz pågående undersökningar av akustiska fenomen och radiovågor i atmosfären och rymden. Kvällsposten recension 17 marsConny C-A Malmqvist: http://kvp.expressen.se/kultur/1.1920943/dialog-kring-tortyr Sydsvenskan recension 18 mars Thomas Millroth: http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article639025/Mari-Kretz-Olidlig-spanning.html -------------- Mari Kretz exhibits soundinstallations and drawings at Galleri 21. Mari Kretz works with acoustic and visual art; drawings, video- and soundinstallations as well as site-specific pieces in the border of soundart and visual art. She often work close to the field of research and scientific work and transforms it to acoustic and visual investigations. Her drawings reveal a dreamlike visual world in which animals, furnitures and shadows are formed. With an unusual poetry and simplicity she connects the different art pieces. Galleri 21 exhibits three soundinstallations and a set of drawings. Ta Kymatika The sound installation Ta Kymatika consists of three tables where the surface is replaced by water. Sound from injured organs of human beings passes through the water, sound waves are reflected in the water. Trauma from assaults, war and torture etc are stored in the body and gives us injuries that we cannot catch in meetings with other people. It is as if the tables has collected, filtered and then transformed what we could not express with words. 7000 lashes The whipping machine is attached to the wall. The machine will make 7 000 lashes during the exhibition, and then it stops by itself. The title refers to a present punishment in Saudi Arabia. In October 2007 two men have been sentenced by a court in al-Baha in south-western Saudi Arabia to 7 000 lashes each for sexual intercourse. The men continue to be at imminent risk of further flogging, possibly in stages, to complete their sentences. Debris The sound piece ”Debris” consists of radio waves from the atmosphere and radio waves from a pulsar, a collapsed star. The piece consists of loudspeakers hanging in thin wires that create an acoustic room. Standing inside the room, you gradually get the whole effect of the sounds from space which is quiet and meditative. The pulsar is the strongest one ever known and one of the first one discovered. ”Debris” is part of the project ”Debris ” other pieces”; an investigation of acoustic phenomena, "sound" from space and manmade radio waves.

Michael Johansson ställer i lekfulla skulpturer och installationer vardagsföremål i relation till dess inneboende funktion och egenskaper. Genom repetition, skalförskjutning och ny funktion ifrågasätter han betraktarens tolkning av det unika. Under de senaste åren har Johansson haft som drivkraft att befria objekt från sin funktion. Målsättningen har varit att föra in dem i ett begränsat sammanhang där just dess funktion sätts i direkt motsättning till dess uppgift och de genom detta förlorar sitt syfte. På senaste tiden har anslaget blivit allvarligare och med enkla grepp ställs frågor kring historia, liv och rum. Skulpturerna rymmer komprimerade världar från en svunnen tid där funktion tvingas ge efter för färg och form, och där insamlade föremål förenas i en imaginär bild som förstärks av vårt kollektiva minne. TV-reportage Deutche Welle (OBS! kopiera hela länken och klistra in i webbläsare): http://www.dw-world.de/dw/episode/0,,5368836,00.html

Beata Franssons fascination för fotografi kan framförallt härledas till dess inneboende paradoxer. Som fotograf har hon kontroll över bilden under dess tillblivelse, men då den är realiserad förflyttas den till en annan dimension. Där visar bilden inte bara likt en spegel upp en reflektion från en viss tid och plats, utan bär också på en potentiell förmåga att väcka något hos betraktaren bortom de konventioner vi lärt oss för att förstå fotografier. Det är denna förmåga som driver henne att söka sammanföra den fotografiska bilden med rumslighet. Genom installationer och fotografiska objekt vill hon konkretisera hur bilden fungerar som en portal mellan inre och yttre verkligheter. På samma vis som ett fotografi kan fånga ett ögonblick, försöker hon greppa dess undanglidande karaktär. //Beata Fransson´s fascination for the photographic medium derives from its inherent paradoxes. As a photographer she´s in total control of the image during its creation, but once realised it transforms into another dimension. There it functions not only as a mirror reflecting a certain time and place, but also bears a potential ability to awake something in the observer beyond the conventions of how one reads a photograph. It is this ability that drives her to try and bring together the photographic image with spatiality. Through installations and photographic objects she aims to concretize how the image functions as a portal between inner and outer realities. In the same way a photograph can capture a moment, she tries to grasp its evasive character.

1. jalusi [sjalusi´] avundsjuka, svartsjuka: av likhet. fra. jalousie 2. jalusi [sjalusi´] fönsterskärm, av fra. jalousie, skärm (förhänge) som skyddar mot nyfikna blickar… http://www.expressen.se/1.2117065

Jukka Vikberg är en framstående och internationellt erkänd skulptör från Finland. Hans konstnärsskap spänner över ett brett fält. Hans skulpturer har en tendens att röra på sig eller ge i från sig ljud. Både som konstnär och curator är hans betydelse för den finska samtidskonstens framfart i Sverige och Europa mycket betydande. http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/konst_o_form/konstrecensioner/article1259636/Det-outsagligas-kommunikatorer.html

Jukka Korkeila, f. 1968, är en av de mest betydelsefulla konstnärerna i sin generation i Finland. Korkeila bor sedan flera år i Berlin. Hans verk uttrycker en bisarr humor i en värld som balanserar på gränsen mellan fantasi och verklighet. Han utforskar den manliga sexualiteten med en cynism och en ärlighet som man sällan ser. Michael Kirkham f. 1971 kommer från England. Kirkham lever och arbetar nu i Berlin. Kirkham målningar kan betraktas som den måleriska motsvarigheten till böcker av den franske författaren Houellebeque. Houellebeque belyser överdrifterna i det liberala västerländska samhället och framställer både kärlek och lust som fullständigt banala. Michael Kirkham måleri handlar om sexuell lust där överlämnandet och aptiten av köttet är en mekanism som gör att man som betraktare känner sig obekväm.

“Because film belongs to the category of the visual arts, its laws are related to painting and dance (…) Since this art is played out over time, one of its crucial elements is the temporal rhythm of the optic exposition. Hence a relatively new, until now only latent type of artists will develop; artists that are situated between painting and music”. – Walter Ruttmann, from Art and Cinema and Painting with time, 1913-1919. These texts, which foreshadow the cinematic avantgarde in Germany, could have been descriptions of HC Gilje´s artistic project. He operates in the space between music, dance and rhythmical visuality. He is educated in the visual arts, however he makes use of an extensive cross-disciplinary repertoire in his live improvisations and video works- both rooted in a close collaboration with composers and sound artists, and his work within visual theatre and dance.

Galleri 21, Malmö SKYLTFÖNSTER 2010 Välkomna på Vernissage Fredag 10/12 kl. 17-19 På vernissagen bjuder vi på glögg och pepparkakor. Utställningen pågår 11/12 – 31/12 - 2010 kl 15 -01 dagligen. SKUGGSPEL 14 studenter från Munka Konstlinje projicerar skuggor. Galleri 21:s fönster blir den transparenta gränsen mellan verklighet och det skenbara. Anna Chronberg, Robin Engman, Petra Hultman, David Isberg, Felicia Kronlöf, Alex Ley, Lilli Malmberg Anna Persson, Maria Persson, Isabella Rydnemalm, Margaretha Schéele Kunze, Åsa Svennerstedt, Catharina Ullerud och Mira Winsa Varmt välkomna!/Galleri 21