Program - 2021 års utställningar på Galleri 21

 

Helene Billgren Stefan Uhlinder 16/1 - 7/2
BU Winter 2021

Helene Billgren och Stefan Uhlinder är vänner och kollegor sedan 1982 när de var studenter på Valands konsthögskola i Göteborg. De gjorde sin första utställning på Galleri Rotor 1985 kallad just BU. Därefter har de gjort närmare 10 gemensamma utställningar.
Samarbetet har utvecklats genom åren och deras olika verk har fått interagera tydligare och utställningarna bygger nu alltid också på mer samproducerade verk. Teknik- och materialval varierar kraftigt: textil, tapetverk, tryck, objekt m.m.
Varje utställning heter BU och får sitt tillägg efter årstid och årtal. BU spring 2020 var inplanerad på Galleri 21, men coronan kom emellan. Ännu är vi inte ute på andra sidan av pandemin men väljer ändå att visa utställningen. Samarbetet mellan Helene och Stefan som skulle resultera i nya verk direkt på plats i Malmö i våras har nu fått växa fram under tiden mellan utställningsperioderna.
Konsten är på plats i utställningen i Malmö. Konstnärerna stannar hemma i Stockholm.
Vi har två in- och utgångar på galleriet, så kom hit och cirkulera och se konsten inifrån eller utifrån genom våra sju stora fönster. Vi följer Folkhälsomyndighetens riktlinjer. Visa mindre

 

 

Elin Maria Johansson 20/2 - 14/3

Elin Maria Johansson är bildkonstnär, född 1979 i Västernorrland. Utbildad på Kungliga Konsthögskolan, Stockholm. Bor och arbetar i Skåne sedan 2010.

Hennes arbeten består av rumsliga installationer med video, animationer, objekt och ljud. Tillsammans bildar hennes verk en abstrakt och metaforisk väv som speglar den plats och den tid vi befinner oss i.

Det filmade materialet är en blandning av samtida upptagningar, arkivbilder och animationer. I mötet mellan makro och mikro perspektiv utforskas det som inte alltid är synligt men ändå ständigt närvarande.

Ljudet är en betydande del av verket och skapas i samarbete med ljudkompositören och filmaren Michel Wenzer.

Utställningen på Galleri 21 visar video verken Dark water circles och Quintet for particles, timpani and wind.


 

 

Jukka Korkeila 27/3 - 18/4
Själen har inget kön

Jukka Korkeila: ”Själen har inget kön”

Under de senaste åren har jag målat porträtt av min partner Markus Karger och hans alter ego Frau Kraft, och av Demokratiska Folkrepubliken Koreas högste ledare Kim Yong-un. Porträtten kan delas in i två kategorier: de privata och de offentliga. Målningarna av scenfiguren Frau Kraft representerar den privata delen. Frau Kraft är en vanlig landsortskvinna från Oberhessen i Tyskland som kämpar med sitt liv och sin frigörelse. Frau Kraft och Markus är mina speglar där allt som händer i mitt dagliga liv reflekteras.

Målningarna av Kim Jong-un tillhör den offentliga delen av mitt arbete. Den mediala bilden av Kim Jong-un återger ett slags fantasi eller simulation snarare än någon faktisk sanning. Det nordkoreanska propagandamaskineriet porträtterar Kim Jong-un som en modern solkung. Avbildningarna påminner mest om gamla bilder av Josef Stalin. Under vår tid har media skapat en bild av en man som inte existerar på riktigt, som vi varken har sett eller kommer att få se. I mina målningar är Kim Jong-un ett slags marionett, en ledare som lider av sin egen mänsklighet. Han kan vara sårbar, till och med ledsen. I målningen ”Why Do I Get a Hard-on, When I See a Blackhole?” tittar den högste ledaren på ett svart hål som absorberar all materia och från vilket inte ens ljus kan undfly. Vid det svarta hålet står vi inför ett hot om fara vilket kan öppna för spännande tankar om maktspel och möjligheten till totalförstörelse. Det falliska kärnvapnet, den maximala överdriften, jämförs med det svarta hålets natur och dess oåterkalleliga uppslukande av all materia in i sig självt. Kim Jong-uns yttersta mål är att fortsätta som diktator i Nordkorea ända tills han dör i stillhet som en gammal man i sin egen säng. Allt är inriktat på detta, och i denna plan ingår även kärnvapen. Hans kärnvapen är en flirt med den totala förstörelsen, vilket ofrånkomligen leder vidare till idén om självförstörelse.

I mina verk och utställningar kolliderar det offentliga med det privata. Ekon från det förflutna och det framtida resonerar tillsammans i nuet. Jag ser mina verk som biprodukter av livet självt; porträtten blir alltid delvis självporträtt och innehåller alla en reflektion över mig själv. I mitt måleri har jag fångat, eller utforskat, mitt eget motsägelsefulla jag. Uppöppnandet av en andlig och religiös dimension har möjliggjort en ny inre harmoni och ordning i mitt arbete, vilket på ett ytligt plan inneburit färre olika bildmotiv, men också en glädjefull närvaro. Innehållsmässigt manifesteras andligheten som reflektioner över kärlek, liv och död, ljus och mörker – ämnen som alla tillhör livscykeln. Titeln på utställningen, ”Själen har inget kön”, talar om dessa reflektioner, eller en sida av min personlighet.

Inför denna utställning kommer jag att göra målningar direkt på galleriets väggar och bygga installationer på plats. Övriga målningar är från åren 2016–2019. Det kommer även att finnas verk från corona-året 2020, varav de flesta målades i byn Ortenberg under den tyska nedstängningen.

Från fönstret i min ateljé kan jag se den medeltida stadsmuren som omsluter mig, symboliskt och bokstavligen, precis som den gjorde före corona-tiden. Pandemin har inte förändrat mina ateljérutiner: Jag går fortfarande till min ateljé ensam, jag träffar ingen på vägen dit, jag arbetar och återvänder hem ensam. Min tillvaro i ateljén påminner om en enda stor nedstängning som har pågått i årtionden och fortsätter att pågå. Men i själva verket är den ett slags frivillig karantän som håller mig avskild från andra människor, åtminstone tillfälligt. Detta självvalda frihetsberövande är av en funktionell natur som gör det möjligt för mig att bli en människa för andra människor. Det sociala kitt som krävs för att leva skapas i ateljén. Till Galleri 21 kan ni nu komma för att beskåda resultaten av min frivilliga isolering. Välkommen! Welcome! Herzlich Willkommen! Sydämellisesti tervetuloa! Tere tulemast! Velkommen!

Jukka Korkeila, S:t Simon av Cyrene-dagen, 27.2.2021, i Glauburg-Stockheim, i den tyska nedstängningen.

 

 

Lisa Grip och Anna Linderstam 1/5 - 23/5
en studie i ömhet

I Anna Linderstams fotografier försätts betraktaren ofta i voyeurens roll. ”Hon drivs av viljan att bättre se, stanna tiden, spela upp igen, spara, förstå, visa upp och bevisa. Kameratekniken används för att ingående studera mänskliga uttryck och detaljer som ögat inte kan uppfatta eller minnet hålla fast vid. Skeenden så komplexa och svårgreppbara att vi vill se dem om och om igen”. (Karolina Pahlén)
I Lisa Grips arbete är fotograferingssituationen central, där hon pendlar mellan rollerna som regissör, observatör och åskådare. Metoden blir ett sätt att tala om olika typer av tysta överenskommelser som förekommer i mellanmänskliga relationer och att dessa ofta innebär en dialektik där maktutbyte och kontroll ingår. En oändlig källa till inspiration är intima relationer var vi ständigt måste reglera närhet och avstånd.

Tillsammans gör de nu en utställning där konstnärskapen möts kring dynamiken mellan attraktion och repulsion, kapaciteten vi har av att vara ömsinta och brutala på samma gång.


 

 

Ola Nilsson 21/8 - 12/9
Närvaron och det oansvariga jagets frånvaro

Som säsongens första utställare presenteras Ola Nilssons tredje separatutställning på Galleri 21. I utställningen Närvaron och det oansvariga jagets frånvaro visas nya arbeten i en rumslig installation.
Den brittiska teaterreformatorn Edward Gordon Craig skrev ett stycke för teatern med namnet ”The Steps” som han menar ingår i tystnadens teater. I denna uppsättning inkorporeras rum och rekvisita genom att Craig låtit själva trappan bli föreställningens huvudrollsinnehavare.
Utifrån detta perspektiv på ting och förskjutning av fokus, låter Ola Nilsson frågor uppstå om frånvarons yttringar. Synen på scenen, som en plats i dess egen rätt, bortom aktörens närvaro, möjliggör andra scenarier.
Från taket på Galleri 21 hänger tunna våder av tyg, likt tänkta, transparenta, väggar i en bostad. På våderna anas bilder av interiörer, som ett slags fladdrande minne av ett hem. Bilderna härstammar från foton, tagna i Nilssons mors orörda lägenhet, dagen efter hennes bortgång.
Utplacerade på golvet står fem stycken objekt av plåtar med tillhörande trumset-pedaler. När pedalerna slår uppstår i de olika rummen ett melankoliskt, automatiserat klockspel, komponerat med ojämna intervaller likt ett urverk med en alldeles egen tideräkning.

 

 

Axel Versteegh 25/9 - 7/10
Partiklarnas anarki

AXEL VERSTEEGH
Based in Stockohlm

EDUCATION:
The Royal Institute of Art, Stockholm 2013–2018
Hochschule der Bildenden Künste, Dresden 2014–2015
Pernbysmålarskola, Stockohlm 2011–2013
Konstskolan, Stockholm 2010–2011


>> läs mer

 

Britt Smelvær 30/10 - 21/11


 

 

7 fönster 7 konstnärer 4/12 - 31/12
Skyltfönster